Sigge räddade en man ur en isvak

Abakos byggnadsingenjör Sigbjørn Steinstø åker gärna långfärdsskridskor. En senvinterdag på en blank sjöis förvandlades en fridfull naturupplevelse till något annat.

– Jag såg ett par som åkte längre fram på isen. Plötsligt försvann en av dem, berättar Sigge.

Han satte fart. Under de snabba skären hann han tänka en del. Räddningsmetoderna som han hade tränat på, nu skulle de användas på riktigt. Skarpt läge. Tiden är knapp när en människa kämpar i nollgradigt vatten.

– Jag bara bestämde mig för att jag skulle fixa det, men de andra blev lite paralyserade. Det var dramatiskt, för det är inte lätt att stå på en is och kasta en livlina när man känner: ”Nu hänger det på mig”. Man måste vara så långt ifrån isvaken att man själv är säker, men samtidigt så nära att det går att nå fram. Och så blåste det. Men det gick bra och han kom upp.

Hur är en utflykt på långfärdsskridskor när den är som bäst?

– När man befinner sig mitt på en is och det är helt öde. En sjö som bara har skog runt sig. Inga hus syns. Man har hittat platsen genom en knepig beskrivning någonstans i en rapport som säger att där ska finnas kärnis. Isen är helt genomskinlig över det svarta djupet. Man får nästan svindel och lite skräck. Det ger nog en ytterligare dimension till skridskoåkandet, att det är lite farligt.

Det har gått sex-sju år sedan du räddade livet på den där killen i isvaken. Har du pratat med honom efter det?

– Nä. Jag har aldrig sett honom mer, haha. Det blir ju lite så: ”Okej, ha det bra, hej!”

Vad är det roligaste med att arbeta som byggnadsingenjör på Abako?

– Att tillsammans med beställaren förverkliga deras mål med projektet. Vägen dit kan vara lång och ibland lite trasslig. Många frågor ska lösas. Men att stå där när allt är färdigt, det är speciellt. När de som ska använda byggnaden säger att de är väldigt nöjda och verkligen har fått vad de ville ha, då känns det att man har lyckats.